Hittade en vårdtagares hund livlös i hundgården. Jag sprang direkt och hämtade sonhustrun och vi konstaterade att hunden inte var vid liv. Ett riktigt knallfall. Hunden hade inte varit sjuk, bara gammal, och han dog över en natt. Det gick fort vilket var bra, för hundens skull.

Sonhustrun kom sedan in innan vi dukade fram frukost och berättade för de berörda. Denna dag som började så fint med strålande sol blev en sorgens dag för denna familj. Fruktansvärt när sådant händer men det är naturens gång och det är så det är att ha djur. Man måste genomlida när djuren försvinner från oss. Det är ett val vi gör när vi skaffar oss djur.

Dagen har annars varit bra. Jag hade delad tur men på mina timmar hade jag ingen lust att rida idag. Bellan fick vila men hon kommer få gå i morgon och på fredan för att sedan vila när jag har delad tur på påskafton och sedan kommer hon gå söndag så det blir trots allt 5 dagars träning denna vecka vilket är helt okej. 5 dagar räcker för att träna henne. Rider jag dock 3 eller 4 gånger i veckan bibehåller jag mer bara den form hon är i för tillfället och jag vill ju få henne i bättre form. 

Det tar sig sakta men säkert. Det gäller att ha tålamod.

Mitt tålamod med henne känner jag dessutom är mycket bättre. Allting är mycket bättre. I stallet har vi det trevligt och jag blir inte längre arg så fort hon börjar dumma sig. Jag tar det med en nypa salt, busar lite med Bellan, gör om och gör rätt. Det känns så himla bra att mitt humör och tålamod har blivit så himla mycket bättre för då har vi en bra grund att bygga på.

Vi har kommit en bra bit på väg. Bellan har tuffat till sig tack vare våra framsteg den senaste tiden och all beröm hon får. Hon får beröm precis hela tiden. Det är så himla viktigt att de får veta när det är rätt och bra för att de ska tycka det är kul och få självförtroende. Ja, hästar har också självförtroende och ett dåligt leder till en osäker och otrygg häst som saknar motivation till arbete.

Igår red vi förbi ett ställe där de höll på att avverkade. Maskinen som stod där fällde träd, grenade av träd och rumlade ordentligt både inom syn och hörhåll för Bellan och mig.

Trots att vi både såg och hörde när träd förr gled vi förbi jag och min helt orädda häst som om ingenting. Förut hade hon satt fart eller skyggat undan men tack vare vårat jobb var det inga problem. Hon har tuffat till sig ordentligt nu. Min älskade, älskade häst.