Dagen slutade allt som allt med framgång. Han nollade alla klasser han red och tog dessutom hem en placering i den klassen som faktiskt hade placering som han red. Kanonbra tycker jag!

Nu har jag äntligen slagit ner röven i soffan och sitter nu och inväntar Big Brother. Ringde till min snälla snälla far förut och beklagade mig över att dagen har varit lång och att jag var helt slut och han kunde ta hand om mina hästar ikväll. Snacka om att det känns som en befrielse just ikväll. 

Det jag längtar efter och ser fram emot nu är när jag fått igång Bellan ordentligt och har en grundförutsättning att tävla henne lite. Givetvis är det mer än ridningen vi måste träna på men sitter det så kommer det andra också. Jag har turen att ha så bra vänner som ställer upp och vill hjälpa mig med min häst och det gör mig ännu mer motiverad. Nu du Bellan. 

För tillfället orkar jag inte mer än så här. Så, 'til next time.

Var till stallet i förmiddags och tog ut Bellan på en skogssväng. Att hon har så sjukt svårt att stå still i stallet det visste jag redan men hur jävla trotsig hon faktiskt är har hon bevisat tydligt både igår och idag.
Ställer jag henne i stallgången och gör kommandot för halt och så fort jag vänder mig lite tar hon ett steg framåt. Jag är med på en gång, backar henne ett steg och gör halt. Sådär kan det fortsätta hur länge som helst. Vi är båda fruktansvärt envisa och det blir så himla jobbigt och vara konsekvent när någon är så envis. Vann, det gjorde jag hur som helst för till slut stod hon still. 1-0 till mig.

Uteritten gick annars rätt bra. Vi kom fram till ett dika som blivit pga. skogsmaskiner och där i var det några droppar vatten som Bellan vägrade gå över. Det tog en liten stund det med men över kom vi. Skam den som ger sig. Det var inte direkt som att vi kunde sjunka och få lera upp till knäna och fastna utan snarare att blöta hovarna lite. Det tycker Bellan är bland det värsta som finns, att kliva så man blir blöt.

Resten av turen gick bra. Hon stressar hemåt. Dock inte helt okontrollerat men idag fick jag henne inte så lugn som jag hade velat. Det blåste en hel det på sina ställen så det gjorde sitt och så kan det heller inte gå skitbra varje dag. Vad hade vi att arbeta med i så fall?

Nu ska jag hämta in katten.

När Bellan hade sprungit ut så gick jag bara utanför stalldörren och väntade på henne. Jag höjde armen, ett tecken som visar att hon ska komma till mig, och väntade in henne. Hon sprang bara till hörnet på stallet, sedan upptäckte hon att jag var lugn och stod kvar. Då vände hon och kom till mig, på en gång!

Jag tog in henne återigen och fortfarande helt lugn och inte ett dugg arg. Jag hann och snurra grimskaftet två varv runt stolpen innan hon gjorde utfall att springa ut igen men höll kvar i grimskaftet så att hon satt fast. Jag fick stå där i några minuter tills hon hade accepterat att hon inte kom ut, sedan kunde jag binda fast henne.

När hon blir sådär panikslagen vill jag inte binda henne det första jag gör utan jag vill kunna ha möjligheten att släppa grimskaftet så hon kan fly om situstionen skulle kräva det. Dock måste jag snurra det ett eller helst två varv runt stolpen för att orka hålla i henne.

Resten av stunden i stallet när jag gjorde i ordning Bellan stod hon still. Hon var spänd och verkade väldigt nervös. Kanske för att Prinsen drog några repor utanför stallet. Däremot så stod hon still så det var inga problem att borsta och sadla henne. Sedan tog jag med henne ut och red en runda markarbete i skritt och trav på gräs(is)banan.

Så fort vi kom utanför stallet slappnade hon av och själva ridpasset gick jättebra!

Vi spann på samma spår som sist, ställning inåt och utåt i båda varven, framdelsvändningar och även skänkelvikgningar. Det finns ingenting att kommentera där då hon gick precis lika bra idag som hon gjort den senaste tiden.

Vi gick in från ridpasset nöjda båda två, än en gång.

Då underlaget inte var något problem idag tänkte jag att vi kunde köra lite markarbete på "ridbanan" i hagen. Där har det alltid gått bra och rida, även fast det finns ett läskigt hörn som vetter mot ena grannens hästätande tomt, men de sista gångerna har det inte alls gått. Bellan har riktigt blåst upp sig och lagt i högväxeln när man kommer till den nedre delen av banan, taktat, gått på tvären och inte alls gått och jobba med. Så var det även idag.

Jag försökte i skritt och var nära på att ge upp tills jag kom på mig själv och slutade vara en sådan förlorare. Det gick nästan en kvart i skritt runt banan men därefter började Bellan lugna ner sig. Hon slutade köra upp huvudet på den nedre delen av banan, tog mina hjälper istället för att gå emot dem och blev till slut riktigt behaglig.

Även om hon ökade steget lite på den nedre delen så följde hon mig och det nöjde jag mig med.

Vi jobbade lite lösgörande i båda varven i skritt. Lite skänkelvikning och ställa åt båda hållen. Då hon på nedre delen av banan i höger varv gick emot lite passade jag på att ställa henne utåt där. Då behövde jag inte bråka med henne samt att jag även fick som jag ville. Hon vann alltså inte.

Det gick så fint så vi lade in lite trav, dock kravlöst till en början, i båda varven. Till slut kunde jag även i traven jobba henne lite i formen med ställning.
Vi avslutade med lite galopp åt båda hållen. Hon har alltid haft svårare för höger galopp och idag tog det några försök innan hon tog den. Jag kom på mig själv med att helt tappa sitsen vid höger galoppfattning. När jag tänkte på sitsen, ja då kom även galoppen. Fantastiskt!

Idag kom lite av gnistan tillbaka. Vi hade en bra dag, jag och Bellan.



Dålig vinkel med dålig kamera. Ville bara visa hur "slimmad" hon är trots dåligt med motion i vinter. Ska bli härligt och sätta igång henne när hon redan har bra vikt och inte behöver bantas samtidigt.

Så fort vinden blåser åt mitt håll så tvärvänder den alltid och piskar till mig på käften så jag blir totalt överrumplad och faller pladask. Det var det jag gjorde idag, föll pladask. Det gjorde så himla ont i mig det som hände. Allt jobb jag lagt ner bara raserades på en sekund och vi var tillbaka på ruta ett igen. Jag orkar snart inte med den här cirkusen.
Ska det aldrig få vara bra? Hur många gånger orkar jag ramla och ta mig upp igen tillsammans med Bellan?

Jag tog in henne från hagen som vanligt, men för Bellan var det inte som vanligt. Inne i stallet får hon ett idiotryck som hon kan få ibland, sket fullständigt i att jag fanns där och sprang rakt ut genom dörren igen. Hon sprang en vända upp på tomten och, obroddad som hon var då jag inte hunnit brodda sedan hovslagaren varit där, tar hon sats och springer för full maskin mot stallet. Vid hörnet på stallet saktar hon inte ner utan hon kör på, går omkull, tar sig upp igen och fortsätter springa.
Vad är det jag gör fel? Varför fortsätter hon och få sina idiotryck?

Jag och Bellan är nog väldigt lika när det gäller vissa plan. Så fort vi blir uppstressade eller förbannade märks det tydligt utåt. Våra hjärnor blir blockerade och ingenting fungerar längre. 

Jag tog givetvis in Bellan ändå. Hon tjoade runt en stund men sedan lugnade hon sig och även jag försökte få tillbaka lugnet. Jag blev inte förbannad på henne, jag blev bara helt knäckt över hur hon betedde sig. Jag kände mig som världens sämsta hästägare med världens sämsta häst.
När vi ger oss ut på promenaden är hon hyfsat lugn men så fort Prinsen börjar gnägga är vi där igen. En uppstressad Bellan med blockerad hjärna som inte lyssnar ett dugg på mig. Hela situationen blev dessutom inte bättre av att jag var förtvivlad, och blockerad även jag, och inte riktigt skötte situationen exemplariskt. Hade jag varit jag, som jag brukar, hade det förmodligen gått markant bättre.

Nu när jag har hunnit smälta det hela en stund känner jag bara att vi kan bättre än så och att det är bara att ta sig upp på hästen igen så att säga.
Just då kände jag bara att det aldrig skulle gå att komma dit vi var igen. Att det är lika bra att jag ger upp, säljer Bellan och köper en ny häst eller lägger av med hästar helt och hållet. Det sistnämnda skulle jag aldrig göra även om jag tänker så i en frustrerande situation. Däremot ljuger jag inte om jag säger att jag nästan varje dag kollar hästannonser och drömmer om hur det kunde ha varit, med en "normal" häst.

Ny dag i morgon och nya möjligheter. Jag är ledig i morgon och hade faktiskt tänkt ge mig ut och rida och det tänker jag fortfarande göra trots dagen.

Så lätt ger jag inte upp, även om det är förbannat tungt ibland.

Tänkte likadant som igår när det gäller ridturen med Bellan. Kravlöst och mycket fart. 
Red till gärdet och började med att arbeta lite i skritten ett varv runt hela gärdet. Hon kändes förstås väldigt pigg och lite spänd. Hon gjorde några utfall och försökte galoppera iväg. Efter att jag sagt till på skarpen (inga ryck i munnen, sparkar eller slag. Jag slår äldrig mina hästar!) så lugnade hon sig ytterst lite men hon lyssnade desto bättre på mig.

Redan efter ett varv i trav runt hela gärdet kände jag att hon lyssnade bra och att jag hade kontroll på henne. Vi tog trav i båda varven utan större problem idag. Visst drog hon lite i höger varv även idag men det kändes bättre idag.

Vi tog galopp i båda varven innan vi gav oss. Höger varv var inte planerat men hon tog fel galopp i vänster varv en gång så istället för at bryta av voltade vi och bytte varv istället.

När vi var klara skrittade jag henne lite och dra på trissor, men jag skrittade henne hem idag. Jag ledde henne alltså inte. Hon ville hem jättefort men hon lyssnade även på mig när jag gjorde halt osv. Så hela vägen hem satt jag kvar utan större problem.

Ju mer hon får röra sig och ju mer vi tränar ledarskap desto lugnare och följsammare blir hon.

Red till gärdet där jag tänkte jobba lite lösgörande med henne idag igen men när vi väl kom dit blev det inte alls vad jag hade planerat. Dock tror jag att jag och Bellan hade lika kul och tyckte det var lika välförtjänt av oss.

Jag struntade i formen över huvud taget mer än i skritten. Skrittade några stora volter och lite kors och tvärs på gördet. Tog lite trav på stor volt. I vänster varv går det jättebra. Däremot i höger varv, då har hon huvudet mot stallet den mesta av tiden så hon förböjer sig utåt, går emot skänkeln och vill gärna gasa på i traven. Jag struntade i det och red i det lättare varvet när vi skulle trava för att vi bara skulle ha så kul som möjligt.

När vi hade värmt upp släppte jag på lite och travade först några varv runt nästan hela gärdet och efter en stunds vila tog vi galopp och cantrade gärdet i både trav och galopp. Dock bara i vänster varv så jag kände att jag hade kontroll hela tiden. Vad skönt det var! Bellan blev förstås övertaggad och ville bara springa på mer och mer.

Jag skrittade henne en liten stund på gärdet och sedan satt jag av och ledde henne hem.

Vilken härlig dag och vilken härlig häst jag har!

Tog in Bellan i stallet och där var hon helt lugn betedde sig exemplariskt. Till och med när Prinsen brallade utanför stalldörren höll hon sig lugn och fin.

Vi gav oss ut och jag tänkte prova och rida ner för backen. Skulle det bli alldeles för halkigt för Bellan skulle jag hoppa av och leda henne, men vi tog oss ner utan större bekymmer. På bortvägen är hon alltid så lugn och då kunde hon tänka på vad hon gjorde idag.

Vi red bort till ett gärde där jag tänkte köra lite markarbete med Bellan men strax innan vi kom fram kände jag hur hon ökade steget och började stressa upp sig. Väl på gärdet körde vi lite lösgörande i skritt samt att se till att hon lyssnade på mig. Hon var ju så himla pigg och även lite uppstressad så vi fick ta det lugnt.
Vi red på en stor volt och jag kunde till och med lägga in lite trav. Fattade trav när vi hade ryggen mot stallet och travade halva volten tills vi hade näsan mot stallet och saktade då av till skritt.

När jag kände mig nöjd satt jag av och satte på longerdeltan och arbetade henne lite från marken med det som vi tränat på tidigare. Hon var lite uppstressad och loj till en början men när jag kände mig nöjd och började gå hemåt skötte sig Bellan exemplariskt även här.

Hon lyssnade på mig och höll sitt avstånd. Saktade jag ner tempot så gjorde hon det med, gjorde jag halt tvärstannade hon också och lyssnade perfekt hela vägen hem!

Det är lång bit än tills vi kan rida även hemåt men det kommer lösa sig allteftersom våren kommer och lagom tills det blir barmark, lite varmare och bra ridvägar kan vi köra på som vanligt igen. Det är bara den här årstiden som Bellan beter sig så här och jag är tvungen att blicka framåt för att inte tappa motivationen och tålamodet.

Det löser sig!

Det jag och Bellan har jobbat med i två veckor nu har verkligen givit resultat. Vilken fantastisk häst jag har.

Jag tog in henne som vanligt och räknade med att hon skulle stressa runt en liten stund, men strax efter att vi kommit in i stallet lugnade hon ner sig. Dessutom stressade hon inte upp sig när hon hörde Prinsen gnägga och rumla i hagen utanför stallet, utan stod stilla och mest kikade på vad jag gjorde.

En liten bit bort från stallet kollade jag om hon var uppmärksam på mig och nästan på en gång fattade hon vinken. Hon följde perfekt skritt-halt-back-skritt så vi körde det några gånger. Sedan skrittade vi en liten stund och gjorde övningen igen.

Det gick så bra idag att jag lade till lite fler moment i träningen. Från skritt till trav och tvärt om. Även från trav och halt direkt. Lade dessutom till volter där hon ska följa mig. Hon  hade full koncentration på mig och reagerade blixtsnabbt vid kommando.

Det som gjorde mig extra imponerad över henne idag var på hemvägen. Där stressar hon upp sig som mest och vill helst av allt gå fem meter före mig och ska ta sig så fort hemåt som möjligt, men idag visade hon inte alls samma oroliga temperament.

Vi gjorde några volter innan jag vände hemåt. Hon höll sig lugn och steget snett bakom mig hela tiden. Vi fattade trav och saktade av till skritt några gånger och trots att vi var på väg hemåt hade hon full koll på mig. Inte en enda gång stressade hon upp sig. Inte en enda!

Motivationen är på topp och speciellt efter ett sånt här pass när vi haft lite motgångar på sistone.

Min fina, fina häst.

I och med det kassa väglaget så blir det nog en promenad med träning från marken med Bellan idag. Fina Prinsen ska nog också få komma ut och röra lite på sig i mörkret. Det kan han behöva.

Träningen för att få igång Bellan efter vintern går långsamt. Hon är som en katapult som knappt går att hålla in när man rider ut och stressar på hemvägen, grannens ridbana är alldeles för hård och i hagen där jag rider henne på somrarna är inte underlaget tillräckligt bra att rida på. Men vi kämpar på, bit för bit, med det vi kan.

Nu blir det främst promenader med Bellan för att försöka få henne att lugna ner sig och inte stressa upp sig så fasansfullt som hon gör på hemvägen. Nu börjar det bli bättre när vi har tragglat med halt - back - halt - skritt. Jag har fått vara konsekvent som tusan och upprepa samma sak om och om igen för att hon ska acceptera det jag ber om. Det är en väldigt ranghög, envis och bestämd dam jag har.

Nu när vi inte har tränat på tre dagar eftersom jag varit utan bil så får vi se hur det går ikväll. Om lite av det vi tränat sitter i eller om det blir samma visa om igen. Blir det samma så kämpar vi på ändå. Vi har kommit alldeles för långt för att inte göra det.

Jag köpte henne som femåring i augusti 2005 av ett par enligt mig lurendrejare. Jag har många gången ångrat att jag inte var mer noggrann i mitt hästköp. Jag var ju bara 16 år då och Bellan var mitt allra första hästköp. Visst hade jag haft foderhästar innan men det är inte lika allvarligt då man kan lämna tillbaka hästen då kontraktet löpt ut. I det här fallet kunde jag ju inte göra det.

Jag köpte henne som sagt i Augusti år 2005 från en ort strax utanför Göteborg. När jag var och provred henne stod hon redan uppstallad när jag kom, tillsammans med en hästkompis. Vi skulle rida ut en sväng och jag skulle då även få prova att hoppa henne. Alltså skulle en hästkompis vara med även under ritten. Det var där jag gjorde mitt största misstag.

Jag märkte att hon började streta och ville vända när vi kom för långt bort ifrån hästkompisen men tänkte inte mera på det. Jag hade ju aldrig mött en häst förut som skulle ha haft något problem med att vara själv. Men man lär sig av sina misstag sägs det. 

När vi hade kommit hem med henne så strulade det till sig med sällskapshäst och den skulle inte dyka upp förrän ett par dagar senare.

Ute i hagen var hon orolig och vandrade fram och tillbaka, tills hon fick syn på grannens hästar. Tokfan tar då sats och galopperar rakt igenom staketet för att komma närmare dem! Det var då vi upptäckte hennes problem med att vara ensam och att hon led av separationsångest förstod vi snart.

Jag som vid den tidpunkten köpte en häst för att komma ut på mindre tävlingar, clear rounds och någon enstaka lokal tävling. Allting bara fallerade när jag insåg vad jag hade köpt för någonting och köpet gick heller inte att häva då de gamla ägarna, som sedan försvann spårlöst, stod fast vid att hon aldrig betett sig på det viset.

Visst har man hört om hästar som förändras när de flyttar till nytt ställe, men så drastiskt?! Nej, det tror jag inte på.

Bellan betedde sig som ett monster. Jag visste ju då och vet det nu att det inte var av elakhet eller att hon var dum i huvudet. Hon hade bara inte blivit hanterad rätt som ung och fått lära sig ordentligt.

Tog jag ut henne ur hagen i grimma och grimskaft, då slet hon sig och sprang igenom staketet in i hagen igen. Kom jag så långt att jag försökte rida henne då tvärvände hon och sprang hem. Med eller utan mig på ryggen. Så länge hästkompisen inte var med, då gick hon inte att hantera.

Jag insåg att jag själv inte hade rätt kunskaper för att hjälpa henne på rätt köl så jag tog hjälp av en NH-tränare som bor i trakten.

Det började sakta men säkert bli bättre. Fortsättning följer kan man säga.

En bild från ett tidigt skede. Jag var tvungen att rykta och putsa på henne uppbunden vid frigången i hagen för att hon skulle hålla sig lugn.