I och med det kassa väglaget så blir det nog en promenad med träning från marken med Bellan idag. Fina Prinsen ska nog också få komma ut och röra lite på sig i mörkret. Det kan han behöva.

Träningen för att få igång Bellan efter vintern går långsamt. Hon är som en katapult som knappt går att hålla in när man rider ut och stressar på hemvägen, grannens ridbana är alldeles för hård och i hagen där jag rider henne på somrarna är inte underlaget tillräckligt bra att rida på. Men vi kämpar på, bit för bit, med det vi kan.

Nu blir det främst promenader med Bellan för att försöka få henne att lugna ner sig och inte stressa upp sig så fasansfullt som hon gör på hemvägen. Nu börjar det bli bättre när vi har tragglat med halt - back - halt - skritt. Jag har fått vara konsekvent som tusan och upprepa samma sak om och om igen för att hon ska acceptera det jag ber om. Det är en väldigt ranghög, envis och bestämd dam jag har.

Nu när vi inte har tränat på tre dagar eftersom jag varit utan bil så får vi se hur det går ikväll. Om lite av det vi tränat sitter i eller om det blir samma visa om igen. Blir det samma så kämpar vi på ändå. Vi har kommit alldeles för långt för att inte göra det.