Som många redan vet har jag den filosofin att man inte ska slå eller medvetet göra illa sina djur. Det finns en djupare mening i det än att jag inte vill vara elak eller misshandla mitt djur som jag tänkte förklara lite om. 

 

När man hanterar hästar blir de ofta förmänskligade på så vis att vi försöker lära hästarna vårat språk. Vi tror helt enkelt att de förstår mer än de faktiskt gör. Hästar är inga dumma djur, men de är heller inga snillen. Jag vill gärna tro att jag har, eller åtminstone försöker ha, det förhållningssättet att jag själv försöker lära mig hästarnas språk och inte tvärt om. Att bruka våld i ett förhållande till sin häst är som att bygga en mur för att sedan riva den igen. Varje gång du slår förlorar hästen sitt förtroende till dig som du sedan måste jobba på att bygga upp. Hur ska då ett förhållande kunna byggas på tillit om man hela tiden medvetet (eller omedvetet) förlorar den?

En hästs värld är inte mer komplicerad än att de har en flock som är uppdelad efter rangordning men oavsett rang i flocken finns det tillit sinsemellan. En häst slår aldrig en annan för att den är arg och därför ska inte vi slå en häst för att vi blir arga. Så enkelt är det. Sedan är vi visserligen rovdjur så det ligger inrotat långt, långt bak att ta till våld vid provocerande situationer och alla kan tappa fattningen ibland. Observera att jag skrev ibland. Skulle det nu handla om en smäll på mulen för att hästen var "jobbig" eller att vi rappar till otaliga gånger över rumpan med en pisk när hästen inte gör som vi vill så är det inte okej. Det är aldrig okej.

 

Summa sumarum alltså; våld finns inte i hästens värld och därför kan man aldrig bygga upp ett samarbete och en tillit med våld. Man vill vara en del av flocken, en medlem att litas på, och med hjälp av det kan man skapa en väldigt fin relation och samarbete tillsammans med sin häst.

 

Det är bara en bråkdel av hur mitt synsätt på att hantera hästar ser ut men ni har fått en liten inblick i det och kanske jag går in på någon annan detalj vid ett senare tillfälle. Det är en helt vetenskap och man är aldrig helt fullärd. Jag försöker dock så gott det går.