Jag köpte henne som femåring i augusti 2005 av ett par enligt mig lurendrejare. Jag har många gången ångrat att jag inte var mer noggrann i mitt hästköp. Jag var ju bara 16 år då och Bellan var mitt allra första hästköp. Visst hade jag haft foderhästar innan men det är inte lika allvarligt då man kan lämna tillbaka hästen då kontraktet löpt ut. I det här fallet kunde jag ju inte göra det.

Jag köpte henne som sagt i Augusti år 2005 från en ort strax utanför Göteborg. När jag var och provred henne stod hon redan uppstallad när jag kom, tillsammans med en hästkompis. Vi skulle rida ut en sväng och jag skulle då även få prova att hoppa henne. Alltså skulle en hästkompis vara med även under ritten. Det var där jag gjorde mitt största misstag.

Jag märkte att hon började streta och ville vända när vi kom för långt bort ifrån hästkompisen men tänkte inte mera på det. Jag hade ju aldrig mött en häst förut som skulle ha haft något problem med att vara själv. Men man lär sig av sina misstag sägs det. 

När vi hade kommit hem med henne så strulade det till sig med sällskapshäst och den skulle inte dyka upp förrän ett par dagar senare.

Ute i hagen var hon orolig och vandrade fram och tillbaka, tills hon fick syn på grannens hästar. Tokfan tar då sats och galopperar rakt igenom staketet för att komma närmare dem! Det var då vi upptäckte hennes problem med att vara ensam och att hon led av separationsångest förstod vi snart.

Jag som vid den tidpunkten köpte en häst för att komma ut på mindre tävlingar, clear rounds och någon enstaka lokal tävling. Allting bara fallerade när jag insåg vad jag hade köpt för någonting och köpet gick heller inte att häva då de gamla ägarna, som sedan försvann spårlöst, stod fast vid att hon aldrig betett sig på det viset.

Visst har man hört om hästar som förändras när de flyttar till nytt ställe, men så drastiskt?! Nej, det tror jag inte på.

Bellan betedde sig som ett monster. Jag visste ju då och vet det nu att det inte var av elakhet eller att hon var dum i huvudet. Hon hade bara inte blivit hanterad rätt som ung och fått lära sig ordentligt.

Tog jag ut henne ur hagen i grimma och grimskaft, då slet hon sig och sprang igenom staketet in i hagen igen. Kom jag så långt att jag försökte rida henne då tvärvände hon och sprang hem. Med eller utan mig på ryggen. Så länge hästkompisen inte var med, då gick hon inte att hantera.

Jag insåg att jag själv inte hade rätt kunskaper för att hjälpa henne på rätt köl så jag tog hjälp av en NH-tränare som bor i trakten.

Det började sakta men säkert bli bättre. Fortsättning följer kan man säga.

En bild från ett tidigt skede. Jag var tvungen att rykta och putsa på henne uppbunden vid frigången i hagen för att hon skulle hålla sig lugn.