Var till stallet i förmiddags och tog ut Bellan på en skogssväng. Att hon har så sjukt svårt att stå still i stallet det visste jag redan men hur jävla trotsig hon faktiskt är har hon bevisat tydligt både igår och idag.
Ställer jag henne i stallgången och gör kommandot för halt och så fort jag vänder mig lite tar hon ett steg framåt. Jag är med på en gång, backar henne ett steg och gör halt. Sådär kan det fortsätta hur länge som helst. Vi är båda fruktansvärt envisa och det blir så himla jobbigt och vara konsekvent när någon är så envis. Vann, det gjorde jag hur som helst för till slut stod hon still. 1-0 till mig.

Uteritten gick annars rätt bra. Vi kom fram till ett dika som blivit pga. skogsmaskiner och där i var det några droppar vatten som Bellan vägrade gå över. Det tog en liten stund det med men över kom vi. Skam den som ger sig. Det var inte direkt som att vi kunde sjunka och få lera upp till knäna och fastna utan snarare att blöta hovarna lite. Det tycker Bellan är bland det värsta som finns, att kliva så man blir blöt.

Resten av turen gick bra. Hon stressar hemåt. Dock inte helt okontrollerat men idag fick jag henne inte så lugn som jag hade velat. Det blåste en hel det på sina ställen så det gjorde sitt och så kan det heller inte gå skitbra varje dag. Vad hade vi att arbeta med i så fall?

Nu ska jag hämta in katten.