Det går med stormsteg mot vår och sommar. Stormsteg även mot mycket annat och mycket som jag oroar mig för men öven för mycket jag ser fram emot.

Jag och sambon har börjat så smått att planera våran semester. Vi är ute i det tidigaste laget men vi vet var vi vill åka och hur läönge vi ska vara borta på första trippen hur som helst. Det finns gott om tid för flera men vi får se vad vi känner för då och vad plånboken känner för.

Allting hänger egentligen på att jag får den semesterperioden jag valt nu. Sambon har bestämt veckor och de passar bra in med perioden jag ska ha. Kommer den dagen då de säger att jag tyvärr får byta period, flytta på mig, anpassa mig åter igen så säger jag fan upp mig. Nu ska jag dock inte ta ut förlusten i förskott. 

Med Bellan har det gått hur bra som helst ett tag nu. Visst är hon dragig och pigg som fan i skogen men hon lyssnar ändå helt okej på mig numera och vi blir framför allt inte osams längre. Jag är glad, hon får beröm och är glad och lyssnar ännu bättre pga det. Till och med hemvägen brukar gå lugnare till nu för tiden. Så länge jag berömmer klart och tydligt när hon lugnar ner sig och tar min halvhalt så håller hon sig också hyfsat lugn hela vägen. Kul att det går så bra nu.

I morgon börjar jag mitt kvällspass tidigt på jobbet. Jag börjar redan klockan ett och går till tio men för en kväll så är det inga problem.

På fredag ska jag bara på utbildning i två timmar mellan 14.15-16.15 och sedan har jag ledig helg. Det ska bli gött och förhoppningsvis håller detta underbara väder i sig också. Jag har inte kollat någon väderprognos utan jag kör med det gamla beprövade hålla tummarna-viset.

Så -håller tummarna-