Yoshi och Zelda stortrivs här, speciellt Yoshi. Han springer ut och in som en jävla jojo, sitter på sin kulle i timmar och spanar sork och sover länge på sina utvalda favoritställen i huset.

Zelda, hopn håller sig mest inomhus. Inte ens när vi har ytterdörren öppen och själva grejar precis runt hörnet vågar hon sig ut mer än strax nedanför yttertrappan för att så fort det kommer en lastbil eller högljudd bil springa som en rekyl in igen.

Inte förrän det är mörkt ute vågar hon sig ut. I mörkret springer hon ut och fort och glatt runt huset, tvärnitar för att se om någon av oss följt med henne och sedan fortsätter sin upptäcktsfärd. Hon håller sig nära och känner sig nöjd efter 10 minuter och vill då gå in. 

I natt höll de en jävla låda i huset. De väckte mig runt halv fem i morse och förde ett jävla liv. De for runt både på nedervåningen och övervåningen av någon anledning.

När jag vaknade av väckarklockan på mobilen så låg den inte på sängbordet där jag hade lagt den på laddning. Jag fick kliva halvvägs ut i hallen för att stänga av oljudet. Av någon anledning hade de ryckt ur laddaren ur väggen och dragit med mobil + laddare ut i hallen.

Inte förrän jag kom hem från jobbet och bäddade efter sambon som hade jobbat natt förstod jag vad allt liv handlade om.

Skakade runt täcket och skulle lägga rätt filten i fotändan och där, där i fotändan låg anledningen. En död mus i våran säng, som både jag och sambon har legat och gosat med.

Visst är det härligt med katter?!