Sådana som inte ser vad de har och inte tänker sig för innan de agerar. Jag tycker det är jättetråkigt. Visst finns det dagar då man kanske inte är på sitt bästa humör eller dagar då man inte mår så bra. Det finns alltid undantagsfall då det är "okej" att inte vara i sitt esse. Däremot finns det ingenting som försvarar att man beter sig illa mot en annan människa "bara för att".

Jag hör till den typen av människor som har svårt att höra av sig. Jag är inte dum eller otacksam på något vis. Jag har bara så himla svårt att höra av mig! Jag vet inte om det uppfattas som arrogant eller som att jag inte värnar om mina vänner men så är inte fallet. Vad mina svårigheter beror på är också någonting jag inte vet. Om det är lathet, dumhet eller någonting annat kan man ta en funderare på.

Ofta kommer jag på mig själv med att undra vad den ena eller den andra har för sig och om de har tid att ses men kommer sällan längre än så. Antagligen är det för att jag förmodar att personen redan är upptagen eller är på jobbet. Så brukar det nämligen vara för mig när någon hör av sig. Det är inte många gånger jag kan säga att jag är ledig och kan ses.

Där kommer dilemmat jag hade häromdagen angående jobb upp igen. Att det tar upp en sån stor del av ens liv, mitt liv.

Det är ett ämne som tåls att spinna vidare på, men inte nu.