Jag kan vara sådan, men jag har åtminstone stolthet nog att kunna erkänna det. Vissa personer har verkligen inte den förmågan att inse sina brister.

Personer som gång på gång inställer sig i verbal försvarsposition så fort någonting går emot dem, utan att veta om det, kan fan vara bland det värsta jag vet.

Jag blir less och ja, jag blir ledsen! Som om mina åsikter och det jag har att säga inte är värt nog att lyssna på. Eller som att jag är för dum för att ha rätt. Att jag helt enkelt alltid har fel och lika gärna bara kan vara tyst, lyssna och lära.

Ibland blir det bara för mycket att inte få dela med sig av det man har att säga utan att bli avvisad, fräst åt eller att personen lämnar rummet innan jag hunnit prata klart. 

Det är tur att inte alla människor är sådana. Vad skulle då bli sagt här i världen om det enda folk lyssnade på var deras egna åsikter. Mycket skulle kanske ha blivit sagt, men ingenting skulle ha tagits in av någon annan. Tomma ord till ingen nytta.

Nej tacka vet jag att föra vettiga diskussioner och argument.